Mer smakfullt att vägra antirasistisk konst?

Lena Adelsson Liljeroth skär upp tårta. Alla foton: Åsa Andersson

2009 tågade Lena Adelsohn Liljeroth upprört ut från NUG:s visning på Market. Anledningen var ett provocerande konstverk, som visade skadegörelse i tunnelbanan. ”Jag tycker inte att skadegörelse är konst” sa hon till DN. Anna Odells verk dömdes också ut som icke-konst, om jag minns rätt, av samma kulturminister. Institutioner som Konstfack avtvingades censur och striktare regler.

Så utövade kulturministern sitt ämbete för tre år sedan. Detta upprörde både konstnärer, konstintresserade och konstnärsorganisationer, som KRO, Konstnärernas Riksförbund.  Hon har kommit en lång väg sedan dess. Hon har lyssnat på kritiken och tagit till sig ett annat synsätt på konst. Det kommer till uttryck inte minst i den debattartikel som kulturministern har inne i Aftonbladet idag.

När hon kommer till World Art Day, tillika KRO:s 75-årsfest på Moderna Museet i söndags, så är det för att invigningstala. Fem konstnärer har inbjudits att göra konstverk i form av tårtor. De har fått fria händer av arrangörerna KRO och IAA. Tårtorna av de olika konstnärerna finns att se i BUS fotoalbum från dagen.  Alla foton: Åsa Andersson.

Kulturministern ombeds skära upp en tårta. Det är ett verk av Makode Linde, en konstnär som i sina verk bearbetar rasism, kolonialism, västvärldens syn på den svarta kroppen och på Afrika. Bland annat har han jobbat mycket med så kallade black faces, den sminkning som vita målade sig för att karikera svarta i så kallade minstrel shows i USA. Här är en intressant artikel för den som vill fördjupa sig i det rasistiska kulturarvet med sina rötter i det nordamerikanska slaveriet, och liknande konstprojekt relaterade till temat.

De flesta i salen reagerade nog på ungefär samma sätt. Det är en stark bild, och ett starkt budskap, som väcker obehag. Inte minst att i en så ”vit” församling bli påmind om förtrycket, att se det rakt i dess levande ansikte. För det var också konstnärens eget levande huvud, som utgjorde tårtans huvud, komplett med black face-sminkning.

Kulturministern ställde ändå upp på att skära tårtan. Något som visar att hon lärt sig av tidigare misstag och kritik. Man bör inte bara rusa ut och börja ropa på censur när konst upprör och berör, eller provocerar.

När hon börjar skära i tårtan kommer nästa överraskning. Den börjar skrika och jämra sig. Bilden i mitten visar ministerns reaktion. Det kan inte varit lätt att återfå fattningen och fortsätta skära. Vad jag förstår skulle skärandet enligt instruktion ske genom könet.

Lena Adelsohn Liljeroth är en vit, säkert rik, medelålders moderattant. Och minister. Hon representerar på bästa tänkbara sätt överheten och vitheten, själva förtrycket. De omkringstående KRO-medlemmarna utgör med sin vithet en förlängning av den bilden. Alla skrattar. För vad ska de göra? Verket når en slags höjd som knappast ens konstnären hade förutsett.

En svensk minster iscensätter på sin egen bekostnad hela det kulturimperialistiska och rasistiska förtrycket. Reaktionerna blir på så vis också en del av verket. Att afro-svenskarnas riksförbund kräver ministerns avgång, att moderna museet bombhotas och JO-anmäls, att mitt facebook-flöde fylls av kompisar som går i taket över vad de uppfattar som en rasistisk aktion.

Jag har dock lite svårt att förstå proportionerna. Det är en stark bild, tacksam att sprida och kommentera över hela världen. Men samtidigt som Anders Behring Breivik står inför rätta för ett massmord på barn, rättfärdigat av samma rasistiska idéer som präglar inte bara hans världsbild, utan också kan läsas i svenska tidningar och höras i riksdagens talarstol, så krävs kulturministern nu på sin avgång för att hon inte vägrat delta i ett antirasistiskt konstverk.

Det var alltså ett antirasistiskt konstverk, dessutom ett mycket tydligt sådant. Kulturministern ombads delta i och vara en del av en antirasistisk installation. Hade det verkligen varit mer smakfullt att avstå? Hade det inte då varit ett lika kulturfientligt agerande som hon gjorde sig skyldig till i fallen NOG och Odell 2009?

Det är bra att hon lärt sig. Synd att just det skulle straffa sig så hårt. Men kanske ger det Lena Adelsohn Liljeroth nya insikter om den provokativa konstens villkor och premisser, och hur det är att leva som förföljd och/eller missförstådd konstnär?

About these ads

7 kommentarer on “Mer smakfullt att vägra antirasistisk konst?”

  1. [...] Edit: Osmakligt? Tja, det verkar ju som att folk låter sig väl smakas. [...]

  2. Så vitt jag förstår agerade hon inte enligt manus, men precis efter vad hon kände, och så blev det: ”En svensk minster iscensätter på sin egen bekostnad hela det kulturimperialistiska och rasitiska förtrycket.”

    • Nej, det fanns inget manus, och ingen plan. Men hon förevisades den omtalade tårtan och ombads skära första biten. Hur hon då agerade i samband med det är givetvis upp till henne själv.

  3. Jag tycker tårtan var stor konst! Den upprör, får människor att reagera och tänka till. Den visar hur olika vi uppfattar världen… Ingen har patent på ”rätt” uppfattning och alla våra tolkningar ger tillsammans vår värld.

    Själv ser jag könsstympning som sker trots smärta och lidande – kulturens makt!
    Jag ser också exploatörer som skär i ”mamma Afrika” trots att hon skriker – pengarnas och Västvärldens makt, Lundin oil t ex.
    När ”Mamma Afrika” av kulturministern bjuds att äta en bit av sitt underliv ser jag vårt bistånd…
    I den glada stämningen ser jag oss, vårt välstånd som betalas av bla ”Mamma Afrika”.

    Det var min upplevelse!
    Tant Elin

  4. Tårtkalas för Fira World Art Day och KRO 75 år!
    Jag välkomnar den kultur diskussion som förorsakats av tårtinstallation av Makode Linde på World Art Day på Moderna.
    Eftersom jag reagerade precis som de flesta som var där och blev förvirrad av konstverket vill jag bidra till diskussionen utifrån mina känslor, rationalitet och kunskaper.
    Poängen med diskussionen är att lufta en del av de övertramp som har gått till en grupp i samhället. För mig kändes inte kul att se denna installation, jag reagerade: Vilket dåligt skämt! Jag kunde tolka som ren kannibalismen, svart humor, spektakulär sätt att fånga uppmärksamhet. Jag avstod att äta tårtan, jag valde att inte ta i mig negativa vibrationer. Det räcker med det som jag får dagligen i olika sammanhang i livet.
    Eftersom jag förstår vad Zakarias Zouhir pekar på tycker jag att diskussionen ska vända sig till hur vi ökar vårt medvetande som medmänniska för att inkludera, respektera och tolerera andra känslor och kulturer i detta land. Att försvara sig är inget bidrag i diskussionen. Att nonchalera understödjer inte någon typ av utvecklingen som vi strävar efter för Sverige.
    Frågan här är inte Yttrandefrihet i Makode Lindes konst. Självklar att det har funnit kommunikation brister från hans sida för att behandla ämnet. Reaktionerna kom efter en avsaknad av ett fullt ut genomtänkt verk och med ett godkännande från myndigheter som på detta sätt sprider vidare missuppfattningar till allmänhet.
    Genom av sluta att håna och ifrågasätta andras intelligens närmar vi oss varandra. Sverige är en modell som land på olika punkter som ska vi värna om! Det gäller att alla tar sitt ansvar på sina uttalanden och agerande. Yttrandefrihet åstadkommer vi med kunskap och respekt.
    Berta Guerra Aredal

  5. Stockholm 2012-04-19
    Betr. Makonde Lindes tårta
    Intressant att diskussion kommer från olika synvinklar!
    Mediamakarna utgår från en logik som krockar fullständigt med känslolivets logik. Bakom försvaret om yttrandefrihet kan en dold eller öppen rasism gömmas. Afrosvenskarnas Riksförbund känner sig kränkta. En del vita blir berörda av att se hur grov rasismen är. Konsten prövar sin roll som provocerande aktör. Emotionerna väcker förvirring.
    För mig är det intressanta, i den diskussionen som uppkommit, samspelet mellan känslor och intelligens, reaktionerna kan se helt olika ut. Några har blivit upprörda att se ett övergrepp mot en folkgrupp, andra som jag kände det förakt som förtrycket orsakar. Vissa intellektualiserar, ser det som en ”PR-kupp” och förnekar känslorna som detta verk skapat.
    KROs hoppas att debatten om rasismen och diskriminering fortsätter, så vad är rasismen för dig? Hur beter du dig när du agerar rasistisk, dvs nedvärderande eller agerar uteslutande mot i första hand svarta människor?
    Berta Guerra Aredal


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.